Uppå ett gammalt gods, ett arv av gamla fäder,
en skinntorr grevlig änka satt.
Var skral, drack ständigt te på fläder
och hade ben, som spådde väder,
och leddes merendels besatt.

En dag -- gud vet hur det var fatt --
när hon med kammarpigan satt
uti den stora sal'n, beklädd med gyllenläder
samt här och där med ett porträtt
av hennes högvälborna ätt,
hon i sitt höga sinne tänkte:
" Om jag likväl så lågt mig sänkte
att tala med det lumpna hjon,
kanske det gav min gikt en liten diversion
och fast ej denna dumma flundran
förstår en fin konversation,
så får min lunga en motion
och detta stackars våp skall falla i förundran
att höra på min extraktion."

"Susanna" -- sade hon -- "du sopar denna salen,
och sopar den mest alla dar,
du ser de konterfej den har,
men gapar som du vore galen,
och ej vet av vad folk du spindelväven tar!
Hör då... Till höger främst, det är min farfars far
den vittbereste presidenten,
som kände flugors namn på grekska och latin
och förde med sig hem och skänkt akademin
en metmask ifrån Orienten.

nå, den där näst intill -- av våda satt i vrån --
ä r salig fänriken, min enda kära son,
i ställning och i dans ett mönster,
mitt och familjens hela hopp,
som sju slags stångpiskor fann opp,
och slöt i en katarr sitt ärofulla lopp...

Hans gravvärd resas skall av marmor --
Det här är till min mor, grevinnan, en fru farmor:
hon var uppå sin tid för skönhet vitt i rop
och -- som det värkligt hänt, och icke är en sagen --
halp drottning Kirstin kröningsdagen
att häkta understubben hop.

Nu... Den där damen i mantiljen
det är min grandtant, kära barn...
Och den där gubben med talarn,
det är en onkel i familjen,
som spelte en gång schack med själva ryska tsarn...

Det där porträttet sen till vänster
ä r salig översten, min man.
Vem ägde skicklighet, talanger och förtjänster
i rapphönstjakt, om icke han???

To hear the rest of the poem, click here.